Sista versen

Söndagen bjöd på härligt väder och det var ett sant nöje att vara ute.

Nu tror jag att hösten snart kan lämna över till vintern.  

Ibland

 Ser man inte träden för alla löv

Varannan dag

Fredagens luft var betydligt varmare.

Blir inte riktigt klok på vädret.

Men man ju inte begripa allt-eller det är mycket man inte förstår.

Vi gick en sväng på Åsen för att få luft.

Ja, den ensamma anden är fortfarande kvar- om det nu är någon som undrar.

På gränsen till snägg

Kanske för lite vind men ändå inte långt ifrån. Sträv och vass var i alla fall nederbörden under torsdagen.

Knepigt väder- dimma och fuktigt. Samtidigt kallt och ruggigt. Vissa droppar fasta och frusna andra flytande. 

Efter vuxen- barnfotograferingen gick jag en sväng med sonen. Hade bara med mig den lilla kameran. Blev bråk för den vill inte riktigt göra det jag vill att den ska göra. 

Jag kände mig tvungen att titta till knipan på hemvägen. På håll såg jag den inte först men när jag skulle gå vidare dök den upp. 

Jag undrar om det är så att den inte kan flyga iväg. Just nu hoppas att det går som för Fjällripans knipunge. Den som hon berättade om i kommentarsfältet. Jag hoppas.

Den ensamma anden

 Kan inte låta bli att tänka på den där knipan?

Kanske är den nöjd som det är eller har familjen runt hörnet. 

Eller så känner den sig precis som den såg ut.

Ensam.

Lomtjärn i dimma

  

Nästan mitt i Älvsbyns centrum finns Lomtjärn. 

I sommar har ovanligt många andfamiljer hållit till i vattnet. 

Det har varit en glädje att på håll se ungarna växa från små bollar till stora fåglar. 

En grå dag i slutet av oktober finns en ensam knipa kvar.

Den närmar sig oss. Borstar upp sig och gör lite konster. Kanske förväntar den sig mat. 

Men sådana här dagar syns inte röken av några fågelmatare. 

Trädet står och ser övergivet ut nu när löven fallit.

Fortsätter drömma

Under måndagen var det lite si och så med fotoinspirationen.

Kanske är det för den där snön som kom, sågs och försvann. 

Ja, ja, vi får väl ta nya tag någon annan dag. 

Kanske till och med idag.

Riktig vinterväntan

Snön som föll igår har ersatts av grått mörker. 

 Är det någon mer än jag som kan känna längtan efter den riktiga vintern?

Snö som knarrar under sulor, bitande kyla i kinderna. 

Torr snö som yr i vinden.

Ljudet av värmande lager på lager som möter varandra.

Utandning som immas. 

Trugor som gnekar på sidan av spåren och belag som nöts. 

Snabbare än vi anat gjorde den entré

Klockan är halv åtta på lördagen.
Förvånat tittar jag ut genom fönstret i lägenheten och säger till sambon

- Men Gud det snöar ju. 

Tre timmar tidigare hade jag också blickat ut genom fönstret och sett frosten göra biltaken vita.

Lycka är

 Att kunna förena två intressen- motionera och fotografera.

Och inte minst ha förmånen att för en tid vara hemma med familjens lille.

(Lite bilder från Lilla Broarna)

Det är något med hösten

Som gör att jag trivs

Jämtland

Ibland lämnar vi boet i Norrbotten för Jämtland.

Numera finns båda systrarna i länet. 

Så härligt hos V.

I löve

Dagen idag

Har mest varit grå. 

Med undantag för några solglimtar. 

Men man får väl vara glad för det lilla.

Bakgårdsnöt

Å så fick jag se den igen. 

Kroppen på nötkråkan gick i ett.

En hälsning

Från mosters sommarparadis

Vår vackra bygd

Bjuder på nyckelpigor och lycka i mitten av oktober.

Grönt och guldfärgat gräs.

Sol, moln och strålar igen.

Lä, vind och vindstilla. 

Fuktig och mjuk vitlav sträv mellan fingrarna. 

Mygg och myggfritt.

Lördagen

Spenderades med svärmor och sonen. 

Det blev en promenad till Återbruket.

Med hem följde ytterligare några böcker till lillen för framtida läsögonblick. 

Hittade bland annat en superfin upplaga av Mark Twains "Tom Sawyer"  tryckt 1956. 

På eftermiddagen gick jag till Korsträskbäcken och fotade medan lillen sov i vagnen. 

Morgonens kyla försvann och på eftermiddagen svettades jag i mina långkalsonger.