En strålande by

Ibland är solen hejdlös och ja, vad säger man om kärleken till byn? 

Ha en fin vecka!

Ljuset

Jag återkommer till det där med solen. 

Fortfarande är tiden, skillnaden, mellan upp- och nedgång liten.

Men den känns. 

Och det är det viktiga. 

Inte bästa skärpan på bilderna. 

Jag står ut med det. 

För det är känslan jag vill åt. 

Se dig omkring

Du har världen framför dina fötter

Tacksam

 Ikväll satt jag vid datorn och såg plötsligt att himlen hade färgats rosa. 

Jag skyndade mig ut. 

Den här tiden innan löven fyller träden och gräset grönskar är en upptäckartid. 

Plötsligt ser jag längre in i skogen. 

Bergen skymtar tydligare bakom träden och det går lättare att följa älvens fåra. 

Pärlan glittrar lite extra i sin enkelhet innan naturen fylls av färgprakt.

Instagram 13 maj 2015 

Dagen idag

Oktober? 

Nej, nästan december och det är knappt is på älven. 

Är det inte ledsamt, säg?

Efter en promenad på förmiddagen har vi varit inne och slappat på eftermiddagen.

Jag känner att jag kan trötta ut er med bilder från älven och kyrkmalmen. 

Men jag gillar det ljus som faller över kyrkmalmen.
Och det blåa vid Piteälven. 

Så ni får stå ut med det om ni vill titta in här. 

 Jag tror att jag såg den ensamma anden nere vid älven idag. 

 Såg den för några veckor sen vid Lomtjärn och noterade att den kan flyga. 

Men nu är Lomtjärn täckt av is. 

Det är däremot inte älven.  

 

Gråa dagar omgång femtielva

Det har regnat igen, underkylt. Fötterna gör sig bäst med broddar. Suck. Det hindrar oss inte att vara ute. För trots allt finns det en del pärlor att titta på i det som kallas för Norrbottens pärla.

Lomtjärn i dimma

  

Nästan mitt i Älvsbyns centrum finns Lomtjärn. 

I sommar har ovanligt många andfamiljer hållit till i vattnet. 

Det har varit en glädje att på håll se ungarna växa från små bollar till stora fåglar. 

En grå dag i slutet av oktober finns en ensam knipa kvar.

Den närmar sig oss. Borstar upp sig och gör lite konster. Kanske förväntar den sig mat. 

Men sådana här dagar syns inte röken av några fågelmatare. 

Trädet står och ser övergivet ut nu när löven fallit.

Vår vackra bygd

Bjuder på nyckelpigor och lycka i mitten av oktober.

Grönt och guldfärgat gräs.

Sol, moln och strålar igen.

Lä, vind och vindstilla. 

Fuktig och mjuk vitlav sträv mellan fingrarna. 

Mygg och myggfritt.

Kring nya kyrkogården

Tillbaka till toppen

I eftermiddag lämnade jag sonen och sambon hemma. Tog bilen till Kanis för en promenad upp till toppen. Pustade en stund men väl uppe är det värt varje steg. 

 Utsikten är vid och härlig. Moln och blå himmel samsas om vartannat. Sjöarna, skogen och bergen vilar sida vid sida. Jag förundras över ljud och bristen på ljud. Swish, säger vajrarna vid liftens slut. När det blåser tar det i ordentligt. Träden vrider och vänder. Jag känner att jag har klätt mig aningen lite nu när den friska höstluften äntligen är här. På håll hör jag svanar från träsket, hamrande någonstans. Men även brummandet från avlägsna bilar. Samtidigt är det en tystnad och ensamhet som stillar.

Ett tips är att ta stigen till baksidan av Kanis. Även där kan du blicka ut över fina marker. För några år sen tog kompisen och förre arbetskamraten med skidgruppen till denna plats. Jag minns min åh-upplevelse då och idag var det lika fantastiskt. Därifrån ser man bland annat Udden och Storkanis. Idag kunde jag också långt, långt borta bevittna nutidens nybyggarland i form av vindsnurror.

Piteälven

Kan inte låta bli att återvända till älven. 

Jag fascineras av hur den tillsammans med bergen ger byn karaktär. 

Byn, vid älven. 

Älvsbyn 

Dagen idag

 

Dagens tur gick till Selholmen vid Piteälven. 

Vattnet är högt i älven i höst. Idag stannade till vid bäcken.

Många bäckar små, leder till en å...