måndag 24 juli 2017

Nya vidder

The trees sings, dance with me



Tänk vad otroligt mycket fint vi har att upptäcka.


I onsdags åkte hela familjen upp till Jokkmokk för att träffa två gamla klasskamrater till mig plus deras nära. Tillsammans gjorde vi en tur upp mot Jarre. 

Det var en vacker dag med fint sällskap. Och som trädälskare är det svårt att inte le. 


Somewhere 


"There is one world. And it is yours and mine"


Wherever you are 

Sweet dreams 

tisdag 18 juli 2017

Hepp

Back on a favourite 

More passion for trees


Nej, det går inte speciellt lätt. Men jag kommer mig ut och upp (och ned) Är det inte toppen säg? 


I onsdags gjorde vi oss en tur upp på Falkberget. Och med de vidderna framför sig, träden och träsken, känner jag mig nog nästan som en falk. Fast vad vet jag om hur en falk känner sig?


Igår Kanis. Aldrig fel! Den här byn och bergen 😍 Japp, jag tjatar. Men ibland har en rätt att vara tacksam. 

Och jag är glad för varje tur jag kan göra. Det blir ingen kvartsmaraton i Jämtlandsfjällen. När jag anmälde mig i höstas var formen relativt god och jag ville ha ett mål att träna mot. Men vintern och kroppen ville annorlunda. Det är livet - och att styra om målen är en del av det. 



Vi har hunnit med en fin weekendtripp till Torneå och Haparanda. Kollat in fina gamla bilar. Barnen har varit till Grekland, nej jag menar förstås Finland 😉 

Idag vräker regnet ned. Det betyder att jag kan stöka och pyssla på inne. Äta sen frukost med resten av gänget. Och VILA. 

Ps. Som ni märker har jag problem med att texten hoppar runt och byter formatering. Hoppas att ni inte blir åksjuka på kuppen. 


Peekaboo 


From one mountain to another 


"Ta mig tillbaka"
I dream of sunshine over the mountains.





torsdag 6 juli 2017

Om vänskap och öppenhet



Jag funderar på andemeningen i citatet om vänskap.
  

"Om att en vän är en som ger en total frihet att vara sig själv"  
Det fina med vänner som gillar en för att "en är som en är". 
Trots egenheter och fel eller kanske tack vare. 

Har du tänkt på vänskapen hos barn? 
Hur förtjusande fint det kan vara. 
Skratten och bråken. 
Hur de plötsligt kan ryka ihop och sen lika snabbt är vänner igen? 
Men också hur de nyfiket närmar sig andra barn. 
Även om de aldrig träffats tidigare. 

Nej, kanske ni tänker. Barn är inte alltid snälla. 
Det påstår jag inte!
Men vi är många som har mycket att lära av barnen. 
Om vänskap och i mötet med andra människor. 
Om förlåtelse, nyfikenhet, acceptans och tolerans. 
Att se det fina i varandras olikheter. 

Jag ska bli bättre på att påminna mig om det!

Hur tänker du?