Jag funderar på andemeningen i citatet om vänskap.
"Om att en vän är en som ger en total frihet att vara sig själv"
Det fina med vänner som gillar en för att "en är som en är".
Trots egenheter och fel eller kanske tack vare.
Har du tänkt på vänskapen hos barn?
Hur förtjusande fint det kan vara.
Skratten och bråken.
Hur de plötsligt kan ryka ihop och sen lika snabbt är vänner igen?
Men också hur de nyfiket närmar sig andra barn.
Även om de aldrig träffats tidigare.
Nej, kanske ni tänker. Barn är inte alltid snälla.
Det påstår jag inte!
Men vi är många som har mycket att lära av barnen.
Om vänskap och i mötet med andra människor.
Om förlåtelse, nyfikenhet, acceptans och tolerans.
Att se det fina i varandras olikheter.
Jag ska bli bättre på att påminna mig om det!
Hur tänker du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar