Stigarna vi trampar

De gula löven faller där jag går. 

På kinden pärlas en tår. 

Vinden sjunger i mitt öra och jag ler. 

Det är vackert allt det som jorden ger. 

Mina fötter blir våta. 

Jag vet inte om det är löven eller om det är att jag börjat gråta? 

Det borde vara självklart för envar, att vara rädd om den jord vi har.   

Nu kallar svanarna åter på sina vänner med sin sång. 

De samlas på fälten alla på samma gång. 

"All the way to heaven"

Ibland

Sometimes you can not see the forest for all trees

(Instagrambilder februari 2016, mindre format)

Ljuset

Jag återkommer till det där med solen. 

Fortfarande är tiden, skillnaden, mellan upp- och nedgång liten.

Men den känns. 

Och det är det viktiga. 

Inte bästa skärpan på bilderna. 

Jag står ut med det. 

För det är känslan jag vill åt. 

Som en ö

Mitt i landskapet 

Och så kom den

Vintern!

Pärlor

Av tankar till saknade hjärtan.

Men också till dem som lever bland oss. 

Tänk att få vakna

Med en glittrande matta framför ögonen och en stor gul sol.

Färgsprakande träd och fallande löv. 

Bara att ta för sig av naturens glitter. 

Så kan det gå

Om inte linsen är ren.

Piteälven

Är fylld till bredden. 

Tog några bilder med lillkameran igår.

 Den första gången som jag besökte Älvsbyn var sommaren 1995.

Då var det just efter att den stora översvämningen hade kulminerat. 

Vi får se vad som händer i år.

Växtkraft

I rönnen bredvid

Vid huset där vi bor finns en rönn. Rönnen börjar att se aningen gammal och skröplig ut i barken. Men i en av sprickorna har en svamp bosatt sig. Cool tycker jag. Vad tycker ni?

Regntunga skyar

Dagen har bjudit på regn, regn och åter regn. Sonen chockade mig med att sova i evigheter i vagnen och jag fick mycket tid i parken.

Trädet ger skydd för det mesta- i sommar gav den välbehövlig skugga och nu skyddar den mot vätan . Bänken som jag suttit på i sommar fick vila.