Ta mig till havet

Ibland

Sometimes you can not see the forest for all trees

(Instagrambilder februari 2016, mindre format)

Några minuter

Vid havet.

Förra helgen var vi hem till pappa. 

Det blev en del mys inne och en del skrik framför skidskyttet. 

Jag puttade vagnen efter skoterspåren, följde spåren till Gråbolandet och havet.

Fotograferade en stund och tänkte på hur många timmar som jag tränat efter stigen vid stranden.

Jag minns när familjen packade väskan med fika för en stunds mys i det fria. 

Men det var inte bara vi som ville vara ute.  

Det ville också miljontals myggor som just hade kläckts. 

Den gången fick fikat följa med hem igen. 

Så är det helg igen. 

Jag är fortfarande sliten efter förra veckans sjuka. 

Är det någon som kan skicka mig lite extra energi så blir jag glad. 

Helgkramar!

Megrundet

 Efter att ha sett Strandskatans fina bilder med havsmotiv på bloggen mellan hav och land så blev min egen längtan till havet starkare.

Och på söndagen tog jag med mig sonen ut i blåsten.

Dagen idag

Har bjudit på en blåsig tur till vindsnurrorna och havet. 

 Men också kompis- och familjemys.
Skönt!

 Apells nos var på helspänn i vinden

 

Vindsnurrorna tjöt

 

Och jag njöt

Får jag lov

 

 Att bjuda på ett nypon och en promenad till havet?

Vy över  Megrundet september 2011

Vy över Gråbolandet maj 2011

Snöbrist i vindbyggarland

I helgen har vi kunnat glädjas åt damernas skidåkning i VC premiären i norska Beitostölen. När vi själva kan åka skidor återstår att se. Helgens promenader med Pappas pojkar vittnade om snöavklädda marker. Öppet Bottenhav och skummande småbäckar.

Pappas pojkar

Och så gjorde den ett besök. Solen alltså. Efter att knappt ha visat sig i Umeå under november månad gav den åter sken över omgivningarna. Blöta droppar hängde i träden och markerna var sura av allt regn.

Jag och pappa tog en promenad med hundarna. Vindilarna snurrade. Stora står dem där. Runt, runt går det medan dom ger kraft. Ytterligare styrka från Västerbottens län. Skogen närmast snurrorna är ung. Om man bortser från ett och annat gammalt träd.