Visar inlägg med etikett Familjeliv. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Familjeliv. Visa alla inlägg

fredag 16 mars 2012

Några minuter

Vid havet.


Förra helgen var vi hem till pappa. 
Det blev en del mys inne och en del skrik framför skidskyttet. 

Jag puttade vagnen efter skoterspåren, följde spåren till Gråbolandet och havet.
Fotograferade en stund och tänkte på hur många timmar som jag tränat efter stigen vid stranden.

Jag minns när familjen packade väskan med fika för en stunds mys i det fria. 
Men det var inte bara vi som ville vara ute.  
Det ville också miljontals myggor som just hade kläckts. 
Den gången fick fikat följa med hem igen. 

Så är det helg igen. 
Jag är fortfarande sliten efter förra veckans sjuka. 
Är det någon som kan skicka mig lite extra energi så blir jag glad. 





Helgkramar!


fredag 27 januari 2012

Du

Vakar över oss och följer oss genom livet. 
Långt borta men alltid nära. 
Varmt klappar våra hjärtan för dig. 




måndag 5 december 2011

Ska det vara så här?

Mörkt och blött.
Inget vitt som gör att det skiner upp.
Sådana här dagar är det tur att det finns andra ljuskällor. 




Lampa är förövrigt populärt här hemma. 
Och ja fönstret är inte rent.

tisdag 1 november 2011

Olika sätt

Att se på saker och ting




Här hemma är det nyordning. 
Igår började jag jobba ett par dagar i veckan. 
Det betyder att jag lämnar mina pojkar- pappan och sonen- hemma för att gå till jobbet.
Jag tror att dom har det rätt mysigt.



lördag 22 oktober 2011

Lycka är


 Att kunna förena två intressen- motionera och fotografera.
Och inte minst ha förmånen att för en tid vara hemma med familjens lille.






(Lite bilder från Lilla Broarna)

torsdag 7 juli 2011

Ibland hejdar sig tiden




En lördag i slutet på januari föddes vår guldklimp.

Han kom till världen en dag när snön föll från himlen och E4:an var oplogat slirig. En dag när kyla tillfälligt gav vika för snö. Han hade rätt bråttom ut och protesterna över bilens hastighet var obefintliga. Skönt var det när vi hade lämnat Klöverträskberget bakom oss, när Luleå och Europavägen fanns inom räckhåll. Och när Sunderbyns sjukhustak skymtades efter Bodenvägen då pustade jag ut.

Vi har alltså en ny familjemedlem och det har därför blivit en lång bloggpaus.
Jag kommer inte att vara någon bloggmamma. Ja, jag är alldeles tudelad till hur jag ska förhålla mig till vår killes personliga integritet. Men det behöver inte betyda att han inte kommer att skymta förbi. Han är ju en del av oss. En alldeles alldeles fantastisk själ som gjort oss till en familj.