Några dagar

I värme, sol och blomsterprakt.

Tillsammans med höga berg och blå vågor.

Känna doften av sprakande rosor och uppvärmd solkräm.

Knata efter polerade gångpromenader och rasta på solbädden.

Ta en sväng till lekparken och testa något nytt.

Äta restauranglagat.

Banna luftkonditioneringen och snuvan. 

Njuta av semester.

Gilla livet borta och älska att komma hem.

Ja, vi har varit en vecka i Cala Bona, Mallorca. 

Och jag har lite att läsa ikapp och kolla in hos er bloggkamrater.  

Nu ryktas det om värme även här hemma, så vi får se hur mycket tid som blir över till datorn.

I kväll slogs jag verkligen av hur jag gillar livet i hus.

Det är en oerhörd frihet att kunna vara ute på sin egen gård. 

Ursäkta mig herr Bore

Är du kall alltför länge, tjurar jag. 

Är du mild, gnäller jag. 

Är du halkig, svär jag.  

Är du blöt, suckar jag. 

Men när du inte är här, då är det allra värst. 

Hallå vinter, har du fått nog?

Jag ångrar mig.

Förlåt!

Några bilder från januari 2010 då  jag och Emma gjorde ett besök i ett vintrigt Storforsen. På vägen hem blev det plötsligt imma på bilrutorna. Hemma var det nästan plusgrader och vid Storforsen mellan tio och femton minusgrader. Kontraster på många sätt.

Jag gillar personligen den mäktiga forsen lika mycket vinter som sommar. Kort om Storforsen kan sägas, att den är Europas största oreglerade fors. Allt som allt sträcker den sig ungefär fem kilometer. Den totala fallhöjden är 82 meter.

Snart är det dags för julmarknad i området omkring forsen. Får se om vi har möjlighet att åka dit. Om du är nyfiken kan du titta in på den här sidan. 

Riktig vinterväntan

Snön som föll igår har ersatts av grått mörker. 

 Är det någon mer än jag som kan känna längtan efter den riktiga vintern?

Snö som knarrar under sulor, bitande kyla i kinderna. 

Torr snö som yr i vinden.

Ljudet av värmande lager på lager som möter varandra.

Utandning som immas. 

Trugor som gnekar på sidan av spåren och belag som nöts. 

Ibland hejdar sig tiden

En lördag i slutet på januari föddes vår guldklimp.

Han kom till världen en dag när snön föll från himlen och E4:an var oplogat slirig. En dag när kyla tillfälligt gav vika för snö. Han hade rätt bråttom ut och protesterna över bilens hastighet var obefintliga. Skönt var det när vi hade lämnat Klöverträskberget bakom oss, när Luleå och Europavägen fanns inom räckhåll. Och när Sunderbyns sjukhustak skymtades efter Bodenvägen då pustade jag ut.

Vi har alltså en ny familjemedlem och det har därför blivit en lång bloggpaus.
Jag kommer inte att vara någon bloggmamma. Ja, jag är alldeles tudelad till hur jag ska förhålla mig till vår killes personliga integritet. Men det behöver inte betyda att han inte kommer att skymta förbi. Han är ju en del av oss. En alldeles alldeles fantastisk själ som gjort oss till en familj.

Härlig är jorden

Gilla

Vårt vackra vatten.

Forsar fort framåt. Fryser, flödar. Kyler kallt. Värmer varmt.

Levererar livskvalitet.