Ibland hejdar sig tiden

En lördag i slutet på januari föddes vår guldklimp.

Han kom till världen en dag när snön föll från himlen och E4:an var oplogat slirig. En dag när kyla tillfälligt gav vika för snö. Han hade rätt bråttom ut och protesterna över bilens hastighet var obefintliga. Skönt var det när vi hade lämnat Klöverträskberget bakom oss, när Luleå och Europavägen fanns inom räckhåll. Och när Sunderbyns sjukhustak skymtades efter Bodenvägen då pustade jag ut.

Vi har alltså en ny familjemedlem och det har därför blivit en lång bloggpaus.
Jag kommer inte att vara någon bloggmamma. Ja, jag är alldeles tudelad till hur jag ska förhålla mig till vår killes personliga integritet. Men det behöver inte betyda att han inte kommer att skymta förbi. Han är ju en del av oss. En alldeles alldeles fantastisk själ som gjort oss till en familj.