Och så kom den

Vintern!

Det är föga överraskande

Att jag älskar hösten. 

Och träd!

På gränsen till snägg

Kanske för lite vind men ändå inte långt ifrån. Sträv och vass var i alla fall nederbörden under torsdagen.

Knepigt väder- dimma och fuktigt. Samtidigt kallt och ruggigt. Vissa droppar fasta och frusna andra flytande. 

Efter vuxen- barnfotograferingen gick jag en sväng med sonen. Hade bara med mig den lilla kameran. Blev bråk för den vill inte riktigt göra det jag vill att den ska göra. 

Jag kände mig tvungen att titta till knipan på hemvägen. På håll såg jag den inte först men när jag skulle gå vidare dök den upp. 

Jag undrar om det är så att den inte kan flyga iväg. Just nu hoppas att det går som för Fjällripans knipunge. Den som hon berättade om i kommentarsfältet. Jag hoppas.

Den ensamma anden

 Kan inte låta bli att tänka på den där knipan?

Kanske är den nöjd som det är eller har familjen runt hörnet. 

Eller så känner den sig precis som den såg ut.

Ensam.

Lomtjärn i dimma

  

Nästan mitt i Älvsbyns centrum finns Lomtjärn. 

I sommar har ovanligt många andfamiljer hållit till i vattnet. 

Det har varit en glädje att på håll se ungarna växa från små bollar till stora fåglar. 

En grå dag i slutet av oktober finns en ensam knipa kvar.

Den närmar sig oss. Borstar upp sig och gör lite konster. Kanske förväntar den sig mat. 

Men sådana här dagar syns inte röken av några fågelmatare. 

Trädet står och ser övergivet ut nu när löven fallit.