En strålande by

Ibland är solen hejdlös och ja, vad säger man om kärleken till byn? 

Ha en fin vecka!

Isande vindar

Efter en vecka med riktig sommarvärme kom kylan tillbaka med besked. Stormvindar och rusk. 

Usch och fy! Tur att jag har sparat lite soliga minnen i alla fall! Jag har hunnit med en minitripp och haft "finfrämmande". Det är si och så med energin. Kanske sommaren kommer med den? 

Och så kom den

Vintern!

Se dig omkring

Du har världen framför dina fötter

Garanterat

Myggfritt. 

Men desto mer snö i spåren. 

Nästan folktomt om man bortser från pistmaskinen och några ivriga själar.

En av dem var Viktor som börjat säsongen i god form och som jagar fler äventyr. Mer om honom kan du läsa på hans blogg om skidåkarlivet.  Här hittar du den. 

 När du ändå är i gång kan du kolla in skidlinjens blogg. Kul läsning. Dem har inte börjat om ännu men det återstår inte många dagar.

Vår vackra bygd

Bjuder på nyckelpigor och lycka i mitten av oktober.

Grönt och guldfärgat gräs.

Sol, moln och strålar igen.

Lä, vind och vindstilla. 

Fuktig och mjuk vitlav sträv mellan fingrarna. 

Mygg och myggfritt.

Tillbaka till toppen

I eftermiddag lämnade jag sonen och sambon hemma. Tog bilen till Kanis för en promenad upp till toppen. Pustade en stund men väl uppe är det värt varje steg. 

 Utsikten är vid och härlig. Moln och blå himmel samsas om vartannat. Sjöarna, skogen och bergen vilar sida vid sida. Jag förundras över ljud och bristen på ljud. Swish, säger vajrarna vid liftens slut. När det blåser tar det i ordentligt. Träden vrider och vänder. Jag känner att jag har klätt mig aningen lite nu när den friska höstluften äntligen är här. På håll hör jag svanar från träsket, hamrande någonstans. Men även brummandet från avlägsna bilar. Samtidigt är det en tystnad och ensamhet som stillar.

Ett tips är att ta stigen till baksidan av Kanis. Även där kan du blicka ut över fina marker. För några år sen tog kompisen och förre arbetskamraten med skidgruppen till denna plats. Jag minns min åh-upplevelse då och idag var det lika fantastiskt. Därifrån ser man bland annat Udden och Storkanis. Idag kunde jag också långt, långt borta bevittna nutidens nybyggarland i form av vindsnurror.

Kanis i oktober

Idag provade jag och sonen bärstolen men vagnen fick följa med ändå.

Från Kanis ser man vida omkring.

Topptur i hundens tecken

Den härliga hösten är här.

Luften är kallare men värms upp av solen.

Träden lyser gula och löven börjar sakta falla.

Trots att jag gillar hösten har jag varit otroligt trött de senaste dagarna.

För att komma över segheten masade jag mig upp på Kanis idag.

Ingen topptid a lá Kallas bestigning av Åreskutan.

Inte heller någon tid som i mina mera vältränade dagar.

Men helt klart värt det!

Älvsbyn har fantastiska omgivningar som lätt glöms bort.