De gula löven faller där jag går.
På kinden pärlas en tår.
Vinden sjunger i mitt öra och jag ler.
Det är vackert allt det som jorden ger.
Mina fötter blir våta.
Jag vet inte om det är löven eller om det är att jag börjat gråta?
Det borde vara självklart för envar, att vara rädd om den jord vi har.
Nu kallar svanarna åter på sina vänner med sin sång.
De samlas på fälten alla på samma gång.
 |
 |
| "All the way to heaven" |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar