Trampa i vindbyar

Det kan vara rätt ensamt att trampa själv i motvind. Men när det gör mig starkare fortsätter jag. 

Igår fick det bli ett kortare pass på cykeln igen. Tackar motorn för extra kraft när det behövs och däcken för stabilitet i blåsten. Söndagar innebär sen länge styrketräning - så även idag. Jag är glad för att jag har haft sällskap av barnen vid två av veckans promenadtillfällen. 

Min mamma hade precis fyllt 44 år när hon dog efter en operation. Jag är nu 45 år och har alltså levt längre än vad hon gjorde. Det händer att jag tappar bort mig själv bland alla påhittade måsten. Men någonstans i grunden finns ringklockan som påminner om att stanna upp vid det viktiga i livet. En bättre period i kroppen innebär mer rörelse och ett piggare huvud. Det ger i sin tur bättre energi att umgås med familj och vänner. 

Idag är det Sveriges Overshoot Day. Resten av året kommer vi att leva på lånade tillgångar från framtida generationer.  Jag tror på många små steg för förändring och att var och en måste hitta sitt sätt att bidra till omställningen. Under de senaste fem åren har jag stegvis valt att fokusera på den mat som jag äter och en övergång till andrahands-konsumtion av kläder. Mer om det en annan dag. 

Kul att se att ni är ett gäng som hittar hit. Det värmer. 

'

Cykla i ett vårregn

I lördags blev det premiärtur på cykeln. Inget vårregn tar bort glädjen i det. Kul att höra och se så många andra ute under helgen. 

I samband med dagens promenad fick det bli en stunds fotografering och sen lite lek med bilderna. Det är också en form av avkoppling för mig. 

Som en rad av Annika Norlin

Jag vet inte om det är lukten av vår, eller vad? Men nu snurrar Annika Norlins rader igen. Det känns även som att Maxidas nyaste kommer varvas. Om jag tänker efter så är nog mina spellistor just nu ganska mycket som vädret i april. 

I slutet av månaden ska jag åka på trädgårdsmässa med en vän. Hon som fick mig att börja odla. Massor av längt. Glad för att jag lär mig spara energi så att jag också vågar säga ja till saker som jag vill. En annan sak som jag ser fram emot är att plocka fram elcykeln. I fjol blev det ett mellanår. Men som den har burit mig. Kanske blir det premiär i helgen. 

Hur som helst kommer jag nog aldrig sluta stå med rumpan i vädret intill eller i en vattenpöl. Även om jag numera är halvvägs till 90 :)  

 

I spår och sådd

Första lördagen i april börjar med mulet väder innan molnen delar sig och solen återvänder. Jag sträckläser Charlotte Kallas ”Skam den som ger sig. Berättat för Johan Esk". Vi har mycket snö för april. Fyllda hängrännor gör att det skvalar i stupröret när det tinar. Samtidigt är tårarna hela tiden på lut när jag läser. Det både gnager och glädjer när jag läser berättelsen. Har ni inte läst den, så läs eller lyssna.

När jag pausar tänker på hur kärleken till skidåkningen gjorde att jag hamnade i Norrbotten, i byn vid älven, Älvsbyn. Det är länge sen nu. Jag blev aldrig den längdåkare som jag drömde om men byn har gett mig mycket annat.

Söndagen tar vid och jag fortsätter med Kallas bok. Det har snöat igen och jag äter en långsam frukost. Sätter mer frön i jord, såsom grönkål, lila kål och spetskål. Sallat, rädisor och rosenskära. Värmer mat till barn och gör min söndagsstyrka.

Sånt som bär framåt

Jag som alltid varit en älskare av vintern har lärt mig att vi inte längre kommer överens. Kroppen gillar inte kyla. Varken lager på lager, rörelse, träningsvärk eller annat hjälper mot den påfrestning som kylan ger.  Men nu är vårvintern här och kallgraderna minskar. Jag hoppar inte på alla bollar men greppar varje sak som ger energi. Det spritter av blå himmel och sol. Jag förstår hur mycket jag saknat ljuset under vintern. 

Under våren brukar jag fotografera vattnets formationer. Nu har vi massor av snö. Pilträdens skuggor leker i snön. 

I en värld som präglas av krig och klimatförändringar i världen samt extra utmaningar i vardagen så måste vi kunna tillåta oss att känna hopp.  

Idag åt jag och barnen en sen lunch ute i solen. När barnen avvek läste jag och drack kaffe. Sen fanns det energi till fler kalla sådder. Odling ger också hopp och tacksamhet.