När orken återvänder aningen ser jag SM-skidor i datorn.
Jag läser. Orden som flyger förbi i " Min fantastiska väninna" är precis där högt uppe bland träden, bland fåglar och jubelsång. Jag tackar svärmor för den fina klappen.
Solen skiner in genom fönstren. Jag hoppas att familjen och de andra som är i Kanis njuter av solen, fantastisk natur och fint häng.
Jag tar en paus från skidorna och sätter mig några minuter ute för att friska upp kinderna.
Det dånar i stupröret brevid. Skatorna skränar i favoritträdet och pilarna börjar se gröna ut. Tänker att det är svårt att förstå, att det om drygt en månad är bart här bak. Då krattas det för fullt och snön är ett minne blott.
 |
| Give me a bouquet of dreams |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar