kan också vara otroligt enerverande.
Jag gillar Facebook för att jag kan hålla kontakten med människor runt omkring. Men också för att jag uppmärksammas på artiklar och länkar som jag annars skulle missat på grund av allt annat. I en tid när orken är begränsad och prioriteringarna något svajiga.
Mer och mer så trycks nyttan och glädjen ner av allt hat. Ibland känner jag att det inte går att läsa en länk för att det med det följer mängder av kommentarer som visar total brist på empati, allmänt hyfs och ödmjukhet. Kommentarer som överfylls av hat istället för värme. Det kan gälla allt från små, små ting till väldigt stora saker.
Ja, jag kan också bli på uselt humör. Eller ha förutfattade meningar. Reta upp mig på småsaker och muttra. Jag kan reagera när jag läser artiklar, till exempel när jag upplever en orättvisa. Och för ett tag sen skickade jag till och med en kommentar till en redaktion när jag reagerade på en SM-text.
Det finns en jord.
Och den delar vi med miljarder andra. Det vackraste för mig är en värld med många färger. Där varken kön, religion och etnicitet har betydelse. Inte vem jag, eller du älskar. Vem vi väljer att tro på, eller inte tro på.
Genom att hjälpas åt kan vi göra skillnad. Det vill jag i alla fall tro. Och att logga ut från Facebook oftare kan göra under för den tron! Kanske tycker ni att det är att sticka ner huvudet i sanden?
Men jag tänker att jag kan använda min energi och kraft på bättre sätt. Så om jag nu missar något fint i mina vänners trådar. Så hoppas jag att jag uppmärksammas på det på annat sätt. Eller att ni känner värmen ändå.
 |
| When the pattern is a scrubby forest |
 |
| "I am sailing" |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar