Om att växa

Shine with me

Nej, det är inte hemskt att bli äldre. 

Det är skönt att för varje dag landa alltmer i sig själv. 

Att inse att den som bråkar mest med mig- det är jag. 

Jag känner mig tacksam för alla fina runt omkring, för mat på bordet och tak över huvudet. 

Att dessutom vakna upp i pärlan med en fantastisk natur runt knuten är en ynnest 💚 

Grow up with me

Att logga ut

Sånt som borde vara förenande, 

kan också vara otroligt enerverande. 

Jag gillar Facebook för att jag kan hålla kontakten med människor runt omkring. Men också för att jag uppmärksammas på artiklar och länkar som jag annars skulle missat på grund av allt annat. I en tid när orken är begränsad och prioriteringarna något svajiga. 

Mer och mer så trycks nyttan och glädjen ner av allt hat. Ibland känner jag att det inte går att läsa en länk för att det med det följer mängder av kommentarer som visar total brist på empati, allmänt hyfs och ödmjukhet. Kommentarer som överfylls av hat istället för värme. Det kan gälla allt från små, små ting till väldigt stora saker. 

Ja, jag kan också bli på uselt humör. Eller ha förutfattade meningar. Reta upp mig på småsaker och muttra. Jag kan reagera när jag läser artiklar, till exempel när jag upplever en orättvisa. Och för ett tag sen skickade jag till och med en kommentar till en redaktion när jag reagerade på en SM-text. 

Det finns en jord. 

Och den delar vi med miljarder andra. Det vackraste för mig är en värld med många färger. Där varken kön, religion och etnicitet har betydelse. Inte vem jag, eller du älskar. Vem vi väljer att tro på, eller inte tro på. 

Genom att hjälpas åt kan vi göra skillnad. Det vill jag i alla fall tro. Och att logga ut från Facebook oftare kan göra under för den tron! Kanske tycker ni att det är att sticka ner huvudet i sanden? 

Men jag tänker att jag kan använda min energi och kraft på bättre sätt. Så om jag nu missar något fint i mina vänners trådar. Så hoppas jag att jag uppmärksammas på det på annat sätt. Eller att ni känner värmen ändå. 

When the pattern is a scrubby forest 

"I am sailing"

Elaka baciller

När orken återvänder aningen ser jag SM-skidor i datorn. 

Jag läser. Orden som flyger förbi i " Min fantastiska väninna" är precis där högt uppe bland träden, bland fåglar och jubelsång. Jag tackar svärmor för den fina klappen. 

Solen skiner in genom fönstren. Jag hoppas att familjen och de andra som är i Kanis njuter av solen, fantastisk natur och fint häng. 

Jag tar en paus från skidorna och sätter mig några minuter ute för att friska upp kinderna. 

Det dånar i stupröret brevid. Skatorna skränar i favoritträdet och pilarna börjar se gröna ut. Tänker att det är svårt att förstå, att det om drygt en månad är bart här bak. Då krattas det för fullt och snön är ett minne blott. 

Give me a bouquet of dreams 

För vem?

Jaha, vem skriver hon för kanske du undrar om du råkar titta in här? 

Svaret är delvis egennyttigt.
Att jag ska minnas och finnas, skriva och läsa, för skriften och bildspråket, för reflektion och möjligen konfrontation. Att bearbeta och ventilera. 

Men så är det här med miljön. 
För naturen och träden. Jag vill gärna att fler ser vad naturen ger. Vad vi har runt omkring oss, eller mitt framför fötterna. 

Här i byn bor vi fantastiskt vackert. 
Jag återkommer ofta till det. Bergen och byn. Älven. Skogen och de öppna fälten.
Jag är tacksam för det vi har omkring oss. Vi bör vårda och värna vår vackra natur. Därmed inte sagt att det finns möjligheter till förändringen. 

Ibland skriver jag också för tankens kraft. 
Att vi tillsammans kan göra skillnad. I en värld som mer eller mindre bråkar med sig själv. 

När det gäller fotograferandet ger det otroligt mycket att tänka i ord. 

Sen är det förstås en stor bonus att ni är några stycken som tittar in här och läser. Det gör mig glad. 

Frågor på det?

Rom

Byggdes inte på en dag. 

Men teven har varit av sen morgonen och introducerandet av SKIP-BO har blivit roligt allvar. Ja, lite sur är jag eftersom jag vände sista kortet först och ändå blev femma (sist). Ja, min tur kommer väl någon annanstans.

Men nu har jag i alla läst ut en bok som jag hållit på länge. Ibland låter jag sådana bra böcker vänta. Och det finns inget bättre med en ny läsperiod än att börja med en bra. Vi läser ju i princip dagligen för barnen. Men annars har det varit ganska torrt. 

Jag tror jag kommer fortsätta bläddra i den. Orden och meningarna flöt så fint. Bilderna som den ger mig och tankarna som vaknar är tunga men ändå så upplyftande ljusa. 

Take my hand and let us lean

And the wind will help us to dance

Klagosång

Solen är rund och värmer oss alla. 

Jorden är stor och rymmer bara vissa. 

Skingrade moln dansar hand i hand med strålarna. 

Hur var det nu igen? 

En för alla, eller alla för en?

Snön blir till pärlor och faller. 

En

en

    en...

Om att sälja ägget inte hönan

How about?

Jag funderar på det här med prioriteringar. 

Vad jag väljer att göra när jag har tid över. 

Det vill säga tid då inget annat görs.

Till exempel stunden när barnen har somnat och tvätten är hängd. 

Då jag kanske fastnar i något annat än jag egentligen vill. 

Till exempel saknar jag läsandet. 

Jag läser mindre skönlitteratur än vad jag önskar. 

Nyligen läste jag en text om hur en kan öka barnens läsande. 

En punkt var att införa en läsdag, då till exempel hela familjen läser. 
Teven, datorer och mobiltelefoner får vara stängda.  

Jag tror att jag ska tänka mer på det viset. 

Just nu har jag en tevekväll. 

Måndagar hänger jag med Bonusfamiljen. 

Men jag tror att jag ska göra onsdagar till en läsdag.

Jag förlorar ju inget på att testa. 

Det ligger massor av böcker på hög och bara väntar. 

On the other side

The tree next door 

Rester från förr

Ett hopp fram, två hopp bakåt! 

Idag är det den Internationella kvinnodagen. Det är på många sätt en påminnelse om tiden. Om gamla mönster och beteenden. Men också om att vi behandlar varandra olika än idag. 

Några droppar i vårt hav: 

Till exempel att kvinnor och män får olika lön trots lika arbete. 

Att män och kvinnor med samma sjukdom eller problem blir sjukskrivna olika länge. Eller att män är normen inom medicinsk forskning. 

Att Sverige fortfarande inte har haft en kvinnlig statsminister. Eller att det är färre kvinnor i bolagsstyrelser. Trots att mer jämställda bolagsstyrelser har bättre avkastning än de med fler män.  

För att inte tala om alla brott som kvinnor utsetts för dagligen. 

Och så vidare tills att havet svämmar över!

Jag ser dagen som en erinran för mig som kvinna och mamma. Jag gör sällan rätt men jag försöker. Och även det kan vara en signal. Det handlar om vilka värden jag vill förmedla till vår son och dotter. Om kärlek, förhoppningar, förmågor och framtidstro. Om allas lika värde och rätten till sig själv. Om ödmjukhet och rättvisa. 

Men också en dag för män att visa vägen. Att vara förebilder för de som kommer efter för en jämställd framtid. 

För morgondagens vuxna är ju de som är barn idag. 

Greetings from last year

To the moon or down?

Om att inte

Where you belong

Hoppa hej, eller ropa hej för snabbt! 

Det kom visst feberbaciller också! 

Det är dock dagar som den här som jag är extra glad för vår baksida. 

Och fastän vi inte kan åka iväg kan jag och mini njuta av takdropp, träd och småfåglarnas kvitter. 

Jag kan ana de stora tallarna som omringar kvarteret och jag kan se bergen här och var. Vissa dagar kan jag även höra älven knaka.

Idag kom dessutom två hackspettar farandes som extra färgklickar mot den blå himlen. Timmarna med solen ökar. Det känns skönt att mörkrets intåg dröjer. 

Be your own hero

Dancing with trees 

Stjärnregn

Ungefär samtidigt som snön äntligen faller ner.

Faller också mycket mer. 

Tusen tankar, bara fler och fler.

Om världen i sig och tankar på dig.

På alla er som finns runt omkring mig.

På vintersjukor och massa tråk. 

Tillfälliga febertoppar och mindre bråk. 

På kärleken som växer för varje dag. 

Som ständigt tar nya tag.  

På skrattet som fångar oss. 

När det är mycket annat som slåss. 

Till barn som flyr. 

Och till oss som bara gnyr. 

På tålamodet som börjar tryta. 

Kanske är det dags att kraftigt ryta?

Men vad är rätt och vad är fel? 

Hur tar vi bäst ansvar för vår del? 

För om vi ska vara med och dela av jordens kaka. 

Då är det nog bäst att börja baka. 

Så möts vi äntligen av solens strålar. 

Och jag, jag riktigt känner hur jag vrålar. 

Thank you

Finally, fresh winds 

PS. Som alltid bör du läsa med en smula allvar och humor. 

Och det är upp till dig att välja din reflektion.