Växtkraft

Förtrollande kallt

Temperaturen kryper nedåt.
Termometern utanför vårt köksfönster visar nu minus 33 grader. 

 Det är upplagt för innemys.
Inte dumt när det vankas familjehäng.
Kallt ute men varmt inne.

Ni får säga vad ni vill om kylan. Men jag tycker att det är storslaget att titta ut. 

(För nu blir det mest att titta ut)

Det är blått och rött. Gnistrar och glimmar.
Den stora gula visar sig och vi får njuta av den fler timmar. 

Snön ser ut som kristaller, bomull och sockervadd på samma gång.

Tittut

Du

Vakar över oss och följer oss genom livet. 

Långt borta men alltid nära. 

Varmt klappar våra hjärtan för dig. 

Så kom åter

Solen. 

Spred sina vingar över oss.

Gav oss strålande glitter.

På tisdagen läste jag ett härligt inlägg av Maria om solen. När jag tittade ut snöade det. Men jag kunde skymta blå himmel bakom molnen. Innan vi hann ut strålade den.

Ja, jag  njöt till fullo där ute med kameran i handen. Trots att det var omkring femton grader kallt och att det bet i kinderna. 

När den kommer åter får vi se.

Kanske redan idag?

Jag gillar

 Gröna med löv. Bruna, röda och gula. Kala. Snötyngda. Och frostklädda TRÄD.

Nya kvarter

  Vi har flyttat. 

Härligt!

Nya grannskap innebär nya promenadstråk och fotohäng. 

 Idag har det varit dundergrått och knallvitt på samma gång. Krispigt och lite bit i kinderna. 

 Helst borde jag bosätta mig inomhus helt och hållet. 

Fixa och dona. 

Men det kliade i mina fotofingrar, så jag och sonen gick ut en stund. 

Förövrigt kan jag säga att det också kliar i sonens fingrar. 

Allt är intressant.