Mer ljus och tid ute.
High five på den!
Jag räknar till tio ganska ofta, när tålamodet sätts på prov.
Men utan allt som testar skulle livet stanna.
Och tacksamheten är mest av allt gränslös.
Som kärleken, upp till månen och tillbaka. Så långt armarna räcker.
Eller som glädjen i själen på toppen av Hundberget.
Ja, eller vad en väljer att säga.
Är det något som den här vintern vill berätta så är det att livet ÄR!
...
Att titta upp och se barnen nära varandra i soffan
(Ganska överens om tillvaron)
Höra skratten från studsmattan.
Upptäcka att kvällssolen skiner i trädtopparna.
Att nästan krocka med två storspovar som går omkring i kvarteret.
Hitta sambon sovandes med barnen (och kanske framför allt före)
Eller att komma hem från jobbet och märka att gräsmattan är krattad.
Att dricka kaffe på bänken på baksidan. En stilla vind en solig stund
Glädjen i en som lärt sig nytt
Och alla fina här och där, som faktiskt är ❤️
...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar