Att ha vänner.
Som tycker om mig för att jag är jag med alla mina egenheter.
Finisar som gillar mig både soliga och regniga dagar.
De som väntar för att jag är tidsoptimist
(eller när jag inte får småtrollen klara tillräckligt snabbt)
Vänner som hänger med i mina svängar när tanken hoppar ur munnen lite för snabbt. Eller när tanken inte hoppar ut.
Vänner som stannar upp när jag plötsligt måste fotografera ett träd på vägen. Även om vi är mitt inne i något annat.
Vänner som skrattar med mig.
De som får mig att kliva ur min bekvämlighetszon en stund.
Och som gör så att jag måste omvärdera.
Vänner som på sätt och vis står där som träd.
Det är inte alltid vi hörs.
Men när vi hörs, susar det som vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar