Fredag igen

Dagarna rusar. 

Snart är träden kala. 

Just nu njuter jag. 

Men den där mörka tiden innan snön kommer är inte min tid. 

Låt flingorna komma tidigt i år.

Snälla! 

Last dance

Treelove

It's flyday. I mean Friday, sing with me. 

Vad gör vi?

Det finns en viss magi, dimmiga morgonstunder, i väntan på solen. 

Jag har slarvat med sömnen och en stund med kameran passar bättre än ett morgonpass. 

Men tankarna på kriget i Syrien gnager. 

Bilderna på svårt skadade barn, vuxna, blod och förödelse. 

Min femåring var några månader när kriget började.

Lever de barn som föddes när kriget startade?

Har de något tak över huvudet?

Vakar deras föräldrar över dem?

Men mest av allt funderar jag på hur jag kan göra skillnad?

Jag ser på, vi ser på. 

Allt bara fortsätter, timme efter timme, dag efter dag. 

Natt efter natt. 

Och ingenting gör vi!

And more passion for trees 

Sometimes you have to fall 

Morning by the river

Stigarna vi trampar

De gula löven faller där jag går. 

På kinden pärlas en tår. 

Vinden sjunger i mitt öra och jag ler. 

Det är vackert allt det som jorden ger. 

Mina fötter blir våta. 

Jag vet inte om det är löven eller om det är att jag börjat gråta? 

Det borde vara självklart för envar, att vara rädd om den jord vi har.   

Nu kallar svanarna åter på sina vänner med sin sång. 

De samlas på fälten alla på samma gång. 

"All the way to heaven"

Jag försöker

Ja, jag jobbar på att stanna upp. 

Försöker komma ihåg vad som är viktigt. 

Fast det är svårt när allt bara ångar på.

Men jag blir lika glad varje gång någon påminner mig om det. 

Eller när jag ser något som gör att det enda rätta är här och nu.

"Two of a kind"

"Time to fly"

"Sometimes you just need to breathe for a while"

"Follow me"

Trädkärlek

I like the village even these gray days

Tisdagar hämtar jag barnen tidigt. 

De eftermiddagarna brukar vi vara ute. 

Ofta i följe med stor och liten vän. 

Idag gick turen till Selholmen. 

Där finns träd, skog, älven och en stor naturlig sandlåda. 

Vi har haft så många soliga dagar att grått väder kändes fint.

När klockan ringde strax före klockan sex i morse var det mörkt ute. 

Som tur är ljusnar det fortfarande snabbt. 

Solnedgången igår var, ja jag vet inte riktig vad. 

Men rätt så rosa. 

More passion for trees 

Små steg mot större kliv

Ibland känns det som att jag fastnat där jag står. Därför har jag gett mig några små privata utmaningar för miljön och mig. Jag berättar om dem här för att jag tänker att det kanske hjälper mig att förverkliga dem. I stora drag handlar det om:

°TRÄNINGSMÅL: Ett längre träningsmål till augusti 2017

°KONSUMTION: En utmaning på klädfronten 

°MILJÖ: Att välja bort bilen oftare- just nu är det cykeln som tar mig till jobbet och barnen till förskolan. 

°LÄSPROJEKT: Två böcker i månaden 

Sen tänker jag mig ett °KREATIVT mål och en °MOBIL utmaning. Mer °BUS med barnen och att °VÅGA MER. Men jag vet inte riktigt hur målen ska se ut ännu. 

Okej, jag tänker kanske högt. Men låt gå/låt stå!

In the forest where happiness are

Gather together

Be your own hero

Följ med

Walk with me

När löven sakta faller i vinden och himlen är kallt blå. 

Höstens färger värmer och även solen när den knackar på. 

Barnen springer och jag hör hur skratten ekar. 

En bästa vän och tusen lekar. 

Att dela glädjen i en hink med bär. 

Eller pinnen som du håller kär.

Att leta stenar som blänker och glittrar.

Där i skogen där fåglarna kvittrar. 

Bland färgade träd och bär. 

På stigen i skogen där lyckan är. 

See you around 

Have a nice day 

Morgonstund

Har guld i mun? 

Lite svårt att fånga men vackert är det.

 September är verkligen en fin månad. 

Fall is just a new start

Dancing with the  sun 

Golden trees

PS. Uppdaterad variant på grund av allmän klantighet, som vanligt bilder i smått format från insta

Den elfte dagen i september

Det finns datum som känns extra i maggropen. Dagar som är extra kalla, grå och som ibland känns hopplösa. 

Jag minns att jag sitter nere i läsesalarna på universitet i Luleå. Jag hör att folk börjar prata något om flygplan och USA. Jag kommer ihåg bussresan hem till byn. Hur jag försöker höra radions rapportering och ta in vad som har hänt. 

Två år senare, när Anna Lindh somnar in, är jag i Umeå och läser D-kursen i statsvetenskap. Jag kommer ihåg hur lektionerna präglades av tankar och frågetecken. 

Det är de här dagarna jag får komma ihåg att vända hopplösheten. Att jag och du, du och ni- att vi tillsammans får lov att omvandla oron, sorgen och det där svarta till något varmt i stället. Vi får inte ge upp utan att fortsätta tro gott om oss. Sträcka ut en hand eller kanske till och med två. 

Visst tar ni hand om varandra?

Ord som flyger förbi

"Människor vi har älskat kommer aldrig mer att vara där de var, men de är överallt där vi är"

Alexandre Dumas ord inleder "Det vi inte visste var lycka" av Agnès Ledig. Äntligen läser jag igen och bokens känsla har fångat mig så pass mycket att jag motvilligt lägger den åt sidan. Bara för att den ska räcka länge. Kanske är det så att läsandet går hand i hand med att jag kan träna lite igen? Vi får väl se! 

Morning in the village

Carry me

The trees whistling, sing with me 

Have I told you lately?

Helghäng

En fullspäckad helg är slut. 

Lördagen började med morgonträning.  

Jag tänker att jag kanske kan vänja mig med det också.

Men absolut gladast är jag för att jag kan träna, att kroppen bara protesterar litegrann.  

Både lördag och söndag har spenderats med familj och vänner.

Grodkällan, Trollforsen, Benbryteforsen och Storforsen besöktes bland annat på lördagen. 

Och naturen sjunger. 

Nu njuter jag av färgerna och inväntar vintern. 

Om jag kunde skulle jag snabbspola november.

"Time to leave"

"Lomtjärn in the heart of Älvsbyn"

"Every fall"

"Fall"
Vid sidan av Benbryteforsen 

"Trees and water"
Trollforsen, Piteälven

"All the way to monday"