söndag 13 november 2011

Frostigt värre och blida


Tänk att när vi vaknade i söndags var det tolv minusgrader. Idag kändes det som blida. 
Varm luft, knappt frostigt. Nu när jag tittar på termometern är det åtta minusgrader igen. 

Hoppas att kylgraderna håller sig kvar. Det går inte att motstå de kalla dagarna. 
Igår blev det alltså en lugnare promenad med kameran i högsta hugg. Tyvärr var stativet inlåst i källaren. Men det fick gå ändå.








Kylan gör att det biter i kinderna.
Kroppen har ännu inte vant sig med minusgrader och den där stelheten som blir. 
Utandningen är trög.
Ljudet av en kall älv. Knarr och knaster. Ibland smäller det till.
Himlen är intensivt blå. 
Den gör så att mungiporna drar uppåt.
Blommorna som vissnat, blommar upp igen. 
Rimfrosten är som kristaller, både blänkande och matt på samma gång.
Det frasar när fötterna släpas i gräset. 
Solen vågar sig upp en stund, möter det vita och det blå.
Vi glädjs!


5 kommentarer:

Anonym sa...

Vilka fina bilder du tar. Mvh Åsa

Sandra Viström sa...

Tack! Det finns mycket fint runt omkring oss bara man ser det.

Fjällripan sa...

Vackra bilder och fin text! :)

AnnLouise sa...

Hej Sandra
Vilka fantastiska bilder du tar.
Väldigt fina. Visst är frosten vacker, hos oss har det varit få frostnätter I morse var det frost och min hund Vilda blir alldeles galen av lycka det kanske killar skönt under tassarna i fraset!
Vad vet jag ;)

Sandra Viström sa...

Tack. Härligt, att ni oxå får lite frost. Jo, det kanske killar skönt under hennes tassar.