Kunde inte låta bli

Att se vad som hänt sen sist.

Önskedrömmar

Med riktigt blötväder på morgonkvisten drömmer jag om blå himmel och frost igen.

Kan inte motstå

Att ta bilder mot solen när den väl visar sig

Frostigt värre och blida

Tänk att när vi vaknade i söndags var det tolv minusgrader. Idag kändes det som blida. 

Varm luft, knappt frostigt. Nu när jag tittar på termometern är det åtta minusgrader igen. 

Hoppas att kylgraderna håller sig kvar. Det går inte att motstå de kalla dagarna. 

Igår blev det alltså en lugnare promenad med kameran i högsta hugg. Tyvärr var stativet inlåst i källaren. Men det fick gå ändå.

Kylan gör att det biter i kinderna.

Kroppen har ännu inte vant sig med minusgrader och den där stelheten som blir. 

Utandningen är trög.

Ljudet av en kall älv. Knarr och knaster. Ibland smäller det till.

Himlen är intensivt blå. 

Den gör så att mungiporna drar uppåt.

Blommorna som vissnat, blommar upp igen. 

Rimfrosten är som kristaller, både blänkande och matt på samma gång.

Det frasar när fötterna släpas i gräset. 

Solen vågar sig upp en stund, möter det vita och det blå.

Vi glädjs!

Pelargoner

 Så här blommade det i Rättsel i mitten av oktober förra året.

Kyla och värme

Hälsan är inte riktigt på topp just nu.

Idag blev det därför bara en kortare promenad. 

 Dessa kalla dagar är otroligt vackra.

Blått, kallt, rosa, frostvitt- längtan ut finns. 

Inne finns det annat som värmer synfältet.

Kylan är här

Och det gillar vi eftersom möjligheten till snö ökar. 

Igår blev det en kortare eftermiddagspromenad innan solen gick ned. 

Idag har vi haft småbesök här hemma- så vi har hållit oss inom lägenhetens väggar. 

Kul med besök!

Några grumliga bilder från igår