En sista smak av sommaren

Eftersom jag saknar egen trädgård får jag ta en promenad till parken och suga ut det sista av sommarens blomstring. Att se blomma efter blomma vissna bort och dö. Skrumpna och dra sig tillbaka. Kanske en aning deppigt men också välkommet. Nu har vi höst och vinter att se fram emot. 

Gul är solen

Vi får väl se om den visar sig snart...

Får jag lov

 

 Att bjuda på ett nypon och en promenad till havet?

Vy över  Megrundet september 2011

Vy över Gråbolandet maj 2011

Våra tillfälliga grannar

På hösten händer det att vi får nya grannar i tallen här bredvid. I år har jag konstaterat att det är åtminstone tre stycken nötkråkor som rastar i vårt kvarter. Dem är helt otroliga på att picka kottar från cembratallen och ovanliga här i norr. Efter att ha läst i fågellitteratur gissar jag att det är smalnäbbade nötkråkor som kommer från öst. Jag hoppas att jag får möjlighet att kolla in dem lite extra genom linsen någon dag innan dom drar söderut.

Gäsp

Jag känner mig trött idag. Vad kan bättre illustrera det än hundbrorsan Appe. Ibland kan han se riktigt less ut- speciellt när den yngre jämten Eddy är jobbig. Jag har skrivit om pappas pojkar tidigare. Bland annat i april förra året. Kolla här

Tiden och livets gång

Vår kille växer för varje dag. Han tar nyfiket för sig mer och mer av omgivningen. För varje dag utökas hans värld och som förälder är det spännande att följa på färden. Det är fascinerande att se upptäckarlusten hos vårt lilla frö. Men medan lillen blir stor så lämnar andra oss.

I början av augusti påminde pappa om att generationerna kommer och går. Några dagar senare fick vi vara med om en generations bortfall.

Tack för din envishet och handstyrka. Tack för din klurig- och underfundighet. Tack för din godhet och välvilja. Tack för naturintresset. Jag hoppas att det nappar fint och att det finns gott om "pären" där du är farfar.

Ursäkta röran

Jag bygger om!