Ungefär som kärlek vid första ögonkastet

Vi kommer körandes på Norra Byn över bron och in mot byn.

Mina ögon möter en välfylld älv, välkomnande berg och gröna marker. 

I vår är det 20 år sen jag för första gången kom till Älvsbyn.

Då var vattnet på väg tillbaka efter den stora översvämningen. 

Jag känner samma glädje idag när jag ser mig omkring. 

Piteälven.

De skällande bergen. 

 Skogen och träden.

De gröna markerna.

Älvsbyn är en vacker plats med många fina omgivningar. 

Bilder från Instagram 

Och så svepte den in över byn

Idag promenerade vi med liten och stor vän över älvsbron och till Norra Byn.

Vi kunde se den höga älven, löven och Hundberget tecknas i vattnet.

Och när vi kommit över på den norra sidan av byn och blickade ut över bergen, sida vid sida av dom öppna landskapen, då kom den så äntligen solen. Härligt.

På eftermiddagen gick vi ut igen för att njuta av vädret. Det blev en stund på Åsens fina spår.

Hemma igen

Under de senaste dagarna har vi flera gånger stött på en hög med spillning bestående av bär och något annat obestämbart. Ni kan ju gissa vad? Det verkar som det är extra gott om björn i år.

Nu är vi hemma i Älvsbyn och Norrbotten. Igår var vi i skogen. Morgonen började med dimma. Skogen var täckt av svampnät men också ett och annat spindelnät. Det var en varm morgon trots att augusti snart är förbi. Niklas jagade och jag hängde i hasorna. Genom snår och ris. Travade genom myrlandskap och över tallhedar. Några fåglar lyckades vi skrämma upp ur sina gömmor. Men ingen av dem följde med hem.