En årsring rikare

Ett år i mitt liv som har innehållit oro både i familjen och i den stora världen. Samtidigt som året har inneburit frustration och sorg har det gett familjetid och gemenskap. Ett annat lugn men också ett återuppväckt driv. 

Kompassen har riktats om och jag har hittat verktyg för ett liv som känns mer som mitt med Grynets ord envist ringande. Men också uttrycket ”This too shall pass" som en påminnelse när något känns svårt att övervinna. 

Lagade middag på fredagskvällen. Öppnade fönstret och hörde talgoxen sjunga. Nära och fint men ändå på avstånd. Sen inleddes helgen med ett styrkepass. Är två fredagar i följd en ny vana? Lycklig för den träning som fungerar. 

På lördagen åkte jag med Siv till marknaden och loppisen på Piteå handel & trädgård samt en sväng förbi PMU. Idag har jag firat sommartid och födelsedag med bland annat cykelpremiär, tårtöverraskning och söndagsstyrka. 

Vad fint att se att ni hittar till min plats på jorden 🤗 

Tid för tomatfrön

”Du har nu läst en god stund. Bra jobbat! Varsågod, ta en tomat. Ta en paus, fortsätt i morgon eller samla fler tomater." 

Citat från Darius Barimanis bok "Dr Damp: tips och råd för ett enklare liv med adhd" som jag nyligen lyssnat på.  Är du nyfiken rekommenderar jag att lyssna eller läsa. 

Vi tillbringade sportlovsveckan i Jämtland och jag känner mig varm av systramys förutom hänget med resten av gänget❣️ Snöfattigt i både Östersund och Åre. Sportlovet sammanföll med Skid-VM i Trondheim. Kanske var det någon som såg hur det regnade?  Ja, det gör mig oroad. Men jag försöker tänka att om jag stegvis kan förändra mitt konsumtionsbeteende, vad jag äter och så vidare kan nog fler också göra det.  

Tänk att sportlovet sammanföll med VM i år. Jag fick verkligen utlopp för en favoritkänsla. Det vill säga att vara gråtglad. Glädjeskrik, någon riven nagel och klappande händer. Tårar under ögonen och hjärtklappning.  

Eftersom planen var att åka bort så väntade jag med att sätta årets första fröer. Men i måndags var det äntligen dags. När jag kom hem från jobbet i fredags såg jag till min glädje att de första plantorna kommit upp. Fascinerande. Kraften i små frön.  

Hockeysäsongen är på sluttampen. Igår var vi och tittade på Luleå Hockeys grymma damlag. Det var en intensiv match på många sätt. Jag känner mig nyktert bakis idag men är så glad att jag orkar titta på plats då och då. Hejar gör jag hur som helst!  Fint att odlingssäsongen tar vid mer och mer när hockeyn och skidsäsongen avslutas. Det blir tomt annars. 

En bok som gett mig kraft under det senaste året är "Pojken, Mullvaden, räven och hästen" av  Charlie Mackesy. Små texter, vackra bilder och ord att plocka fram och påminna sig om genom hela livet. Kanske speciellt när det känns motigt och tungt i hjärtat eller när tankar virvlar. 

Idag är det NPF-dagen, för allas rätt att vara olika 🌈  Viktigt idag och alla andra dagar!

Vy från bilen