Plötsligt väntar jag!
Ni vet, på solsken i blick och bar asfalt. Öppen älv och gröna ängar.
Lättare steg bär mig framåt. Klangen ändras där jag tar mig fram. Det porlar efter vägarna och fåglarna bjuder på allsång i buskarna. Den första sädesärlan visar sig försiktigt. Gråare än mycket annat men ändå med bud om vår.
Vi hänger efter gatorna och väntar på att stigen i skogen ska bli snöfri. Tänk vad benen ska få trampa och hur kul vi ska ha. Kanske flyger vi högre i år.
Dofterna förändras efter hand. Och ljuset ger. Jag står en stund vid älven och studerar änderna. Himlen byter skepnad och går från gyllene till rosa. Jag fryser om fingrarna och tänker att jag tar tjockare fingervantar nästa gång. Kameran vilar i sidan och kanske känner den mitt hjärta bäst. Änderna lockar på varandra och försvinner bort tillsammans. Istället hör jag den blå kärrhökens vingslag när den passerar ovanför.
Uppriktigt sagt, vinter! Du började bra i november. Den första snön föll fint och jag log i spåren för en stund. Sen dröjde det evigheter innan du på allvar kom till byn. Och under tiden knackade annat ilsket på och sa stopp.
Nu ber jag snällt till våren. Stryk mig på kinden, håll min hand. Låt solens strålar värma och låt benen springa mot sommar.
 |
| April 1 in the village. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar