Vad sägs om vår?

You can find hearts everywhere

Det börjar vara dags att sammanfatta vintern och välkomna våren. 

 - Nej det är inte vår. Det är vårvinter, har mini betonat när vi pratat om väder och årstid. 

Jag kan bara hålla med. 

Det är fortfarande vårvinter. 

Igår sken solen på kvällen. 

Men det har både haglat och snöat under veckans två första dagar. 

I helgen åkte barnen i backen för sista gången den här säsongen. 

Och hej vad det går framåt. 

Nästa år kommer jag inte ha en chans att hänga även om kroppen kan.

Kanske inte så överraskande men ändå.

 Det är liksom livet ❤️ 

What about spring?

April

And the way is forward

Naturlig avkoppling

Days come and days go

I naturen- det är där jag hittar min avkoppling. 

Rensar hjärnan, ger mig tid till eftertanke och hittar nya stigar.  

Jag fotograferar och matar ord i tankarna. 

När kroppen strejkar måste jag hitta nya sätt. 

Ni som tittar in här får gärna ge mig tips! 

Sedan länge har jag accepterat att jag inte kan träna det jag vill.

 I höstas var jag jublande glad över att kroppen gav tummen upp. 

Till exempel att rullisar fungerade ok och att det gick att styrketräna. 

Just nu är det viloläge från det mesta.

Och det är riktigt trist. 

Som jag saknar mina stigar. 

"Hold the friend you have in love"

Tears and laughter 

Hope

Rykande snabbt

Just nu tinar snön av bara farten. 

Varma dagar. 

Idag sol och blå himmel! 

Och positiva besked ger glada miner. 

Passing trees 

                         

Birches  💙

In light and darkness 

Will you fly with me?

Genombrott

Litegrann som när en får oväntat besök. 

Enligt prognoserna skulle det snöa idag också. 

Istället blev det en fin dag i Kanis med trevligt häng. 

Backen är toppen, sa dem som åkte.

Oj, vilket lyft för barnen med den nya knappliften. 

På den lugna kvällspromenaden upptäckte jag de första kissarna. 

Ljuset, ljuset!

Grateful

Breakthrough

More passion for trees 

1 april

Plötsligt väntar jag!

Ni vet, på solsken i blick och bar asfalt. Öppen älv och gröna ängar. 

Lättare steg bär mig framåt. Klangen ändras där jag tar mig fram. Det porlar efter vägarna och fåglarna bjuder på allsång i buskarna. Den första sädesärlan visar sig försiktigt. Gråare än mycket annat men ändå med bud om vår. 

Vi hänger efter gatorna och väntar på att stigen i skogen ska bli snöfri. Tänk vad benen ska få trampa och hur kul vi ska ha. Kanske flyger vi högre i år. 

Dofterna förändras efter hand. Och ljuset ger. Jag står en stund vid älven och studerar änderna. Himlen byter skepnad och går från gyllene till rosa. Jag fryser om fingrarna och tänker att jag tar tjockare fingervantar nästa gång. Kameran vilar i sidan och kanske känner den mitt hjärta bäst. Änderna lockar på varandra och försvinner bort tillsammans. Istället hör jag den blå kärrhökens vingslag när den passerar ovanför. 

Uppriktigt sagt, vinter! Du började bra i november. Den första snön föll fint och jag log i spåren för en stund. Sen dröjde det evigheter innan du på allvar kom till byn. Och under tiden knackade annat ilsket på och sa stopp.

Nu ber jag snällt till våren. Stryk mig på kinden, håll min hand. Låt solens strålar värma och låt benen springa mot sommar. 

April 1 in the village.