Utanför huset där vi bor finns det inte så många. Tittar jag ut genom köksfönstret ser jag ett par rakt fram och några andra snett åt höger.
När jag är ute i skogen ser jag desto fler. Och hemma tittar jag gärna på dessa som min granne gör.
Den här granen mötte jag i Rättsel för drygt två år sen. Idag hoppas jag att den är klädd av vit snö men gissar att den mest är blöt.
2 kommentarer:
Vilket fint stålträd. Jag har ett likadant. Jag tycker du borde häsa på oss på dalbacken snart. Du behöver inte vara rädd för smittfebran (som dom säger i Pistvakt). Hälsa gubben.
MVH Luleåsupporter
Jo, visst är det fint! Jag kan få tag på fler. Ja, jag ska komma och träffa er snart. Känns som evigheter sen.
Skicka en kommentar