fredag 13 januari 2017

Om jag får önska

Knak och brak. 
En februaridag, någonstans bland träden. 
Lätt, fjunig snö. 
En oskyldig himmel. 
Bortkopplad. 
Friska andetag.
 Carbon som möter kalla kristaller. 
Ekorren passerar. Ständigt tre hopp ifrån. 
Har ni tänkt på hur nära de är att falla samtidigt som de fortsätter framåt? 

OCH! 

Ryggen vilandes mot en vägg. 
En eld som matas mellan varven. 
Stor sol som värmer bleka kinder. 
Ljudet från liftarnas vajer och radions slagdängor. 
Kanske kan jag ana takdropp någonstans bortifrån servicehuset. 
Då och då dyker familjen fram. 
Hungriga efter åk i backen. 
Möjligen även jag. 
Små och stora vänner, dock lika stor kärlek till alla. 

Junior och mini lyser.  
Med munnar som berättar om allt som faktiskt kan hända. 
Där i Kanisbacken bland gupp och spår. 
Om gränser som testats och om sånt som får vänta. 
Tills att modet vuxit en smula. 


I look forward to dancing (skiing) in the sun, but until then 

måndag 26 december 2016

Det kom en jul

Med stilla mys och en hög med bus. 
Mätta magar och juleljus. 

Ett knippe med extra vitaminer. 
Två barn med glada miner.

Ett knackande på fönstret och hej hå! 
Titta där är du ju tomten ändå! 

Klappar på hög och fallande flingor. 
Febriga ögon och värmande slingor.

Med allmän trötthet och med tankar av tacksamhet. 
Nu närmar vi oss 2017 med hoppfullhet. 


"And more light will come"


"Some another day"


"Morning has broken"

"To be continued"


tisdag 13 december 2016

För allt vad tygen håller

 Eller lite till!  

Solen är inte vaken länge. 
Men den är på strålande humör då den visar sig. 

Önskar att jag har samma kraft. 


Peekaboo


Pink mornings 
   
Passing trees and sun 




måndag 28 november 2016

Stegen du tar

"The future depends on what you do today" (Gandhi)

Jag stryker en kind och tänker på livet. 
Om dagar som går och att inte ta något för givet. 

Du växer så snabbt, på höjden och i sinnet. 
Jag sitter i soffan och allt känns verkligt i minnet. 

Den växande magen, hickan och all fart. 
Och från första stund var allt självklart. 

Det första leendet och ditt skratt.
 En aldrig sinande skatt! 

De första timmarna, dagarna, veckorna blir till år. 
Nu ser jag dig där du framåt går. 

Ofta höjer jag rösten, sliter mitt hår och predikar.
 Men mest av allt du livet berikar. 

Ju mer du växer och tar plats.  
Desto mer lär jag mig att själv ta sats. 

Du lär mig massor om livet och mig. 
Och hjälp vad jag älskar dig! 



I will catch you if you fall

Passing trees. There is a place for everyone. Little or big.
Old or young. All types. 

Lift me up



måndag 21 november 2016

Om bland tusen stjärnor

Jag tappar orden. 
Jag skriver för sällan.

Men att läsa andras ord, tankar och funderingar hjälper. 
Och jag har börjat hitta tillbaka till musiken igen.
NEJ, jag tar nog aldrig en ton rätt!
Men ni vet allt annat som gör musik till en viktig del av livet. 


Mia Skäringers texter berör. 
Hon har en förmåga att trolla med orden. 
Ett allvar som griper tag i en. 
"Dotter av vår tid" skriver hon. 

Så läser jag om Stina Wollter. 
En av de kvinnor som gjort Instagram till en fin plats för mig.  
Men som nu fått sin egen insta stängd. 

Och så flyger de där orden ur munnen igen, ungefär som en stor jäkla svordom. 


"And more passion for trees"

"Tears and laughter"

"Love stretches your heart and makes you big inside"

"November"

"Sundance"
Någon gång på högstadiet (typ för en evighet sen)fastnade jag för dikten nedan. 
Tankar från en man full av kontraster. 
En man som lyfts fram som feminist och med moderna tankegångar. 

150 år senare känns det som att vi står still och trampar på samma ställe.

Eller så gräver vi våra egna gropar?
Vad vet jag?

Dikten nedan fungerar dock allra mest som tröst för mig. 
Ni vet dagar när allt blir fel. 


"Om bland tusen stjärnor
någon enda ser på dig,
tro på den stjärnans mening,
tro hennes ögas glans.
Du går icke ensam.
Stjärnan har tusen vänner;
alla på dig de skåda,
skåda för hennes skull.
Lycklig är du och säll. 
Himlen dig har i kväll "


(Carl Jonas Love Almqvist)

söndag 13 november 2016

Kanske

Har det varit få träd här på sistone?

Tiden har inte riktigt räckt till. 
Här kommer några hastbilder i alla fall! 
Å, JA nu är det snart skidor på gång här hemma.


Winter


Shine on me

Trees and the mountain 

"There are far, far better things ahead than any we leave behind" (unknown)

The village and the mountains

tisdag 8 november 2016

Att flyga

Iväg- Och landa hemma! 

Förträffligt fint att resa. Koppla av med nära och kära. Gå i Oslo stad. Kolla runt, iaktta, snappa upp. Äta sen lunch utan stress. Gå mer, fotografera, och surra. 

Pest eller kolera?
Diskutera amerikanskt val. Vad är synbar galenskap och vilka makter döljer sig bakom? 

Kolla in norsk film på bio. Skratta och äta gott. 

Uppleva snöfall och åka höstens första skidmil. Säga vad man vill om norska landslag, astmamedicin och annat. Barn och vuxna är i rörelse. 

Vilken lyx att under vintern gå ut från huset. Hoppa på spåret och veta att du kan åka 10 mil skidor efter olika spår om du vill. 

Men är det toppen borta är det också super att komma hem igen.