onsdag 26 april 2017

Vad sägs om vår?


You can find hearts everywhere

Det börjar vara dags att sammanfatta vintern och välkomna våren. 
 - Nej det är inte vår. Det är vårvinter, har mini betonat när vi pratat om väder och årstid. 

Jag kan bara hålla med. 
Det är fortfarande vårvinter. 
Igår sken solen på kvällen. 
Men det har både haglat och snöat under veckans två första dagar. 

I helgen åkte barnen i backen för sista gången den här säsongen. 
Och hej vad det går framåt. 
Nästa år kommer jag inte ha en chans att hänga även om kroppen kan.
Kanske inte så överraskande men ändå.
 Det är liksom livet ❤️ 





What about spring?

April

And the way is forward

fredag 21 april 2017

Naturlig avkoppling

Days come and days go

I naturen- det är där jag hittar min avkoppling. 
Rensar hjärnan, ger mig tid till eftertanke och hittar nya stigar.  
Jag fotograferar och matar ord i tankarna. 

När kroppen strejkar måste jag hitta nya sätt. 
Ni som tittar in här får gärna ge mig tips! 

Sedan länge har jag accepterat att jag inte kan träna det jag vill.
 I höstas var jag jublande glad över att kroppen gav tummen upp. 
Till exempel att rullisar fungerade ok och att det gick att styrketräna. 

Just nu är det viloläge från det mesta.
Och det är riktigt trist. 
Som jag saknar mina stigar. 


"Hold the friend you have in love"


Tears and laughter 


Hope

onsdag 5 april 2017

Rykande snabbt

Just nu tinar snön av bara farten. 
Varma dagar. 
Idag sol och blå himmel! 

Och positiva besked ger glada miner. 


Passing trees 

                         
Birches  💙


In light and darkness 

Will you fly with me?

söndag 2 april 2017

Genombrott


Litegrann som när en får oväntat besök. 


Enligt prognoserna skulle det snöa idag också. 
Istället blev det en fin dag i Kanis med trevligt häng. 
Backen är toppen, sa dem som åkte.
Oj, vilket lyft för barnen med den nya knappliften. 

På den lugna kvällspromenaden upptäckte jag de första kissarna. 
Ljuset, ljuset!

Grateful

Breakthrough


More passion for trees 

lördag 1 april 2017

1 april

Plötsligt väntar jag!

Ni vet, på solsken i blick och bar asfalt. Öppen älv och gröna ängar. 

Lättare steg bär mig framåt. Klangen ändras där jag tar mig fram. Det porlar efter vägarna och fåglarna bjuder på allsång i buskarna. Den första sädesärlan visar sig försiktigt. Gråare än mycket annat men ändå med bud om vår. 

Vi hänger efter gatorna och väntar på att stigen i skogen ska bli snöfri. Tänk vad benen ska få trampa och hur kul vi ska ha. Kanske flyger vi högre i år. 

Dofterna förändras efter hand. Och ljuset ger. Jag står en stund vid älven och studerar änderna. Himlen byter skepnad och går från gyllene till rosa. Jag fryser om fingrarna och tänker att jag tar tjockare fingervantar nästa gång. Kameran vilar i sidan och kanske känner den mitt hjärta bäst. Änderna lockar på varandra och försvinner bort tillsammans. Istället hör jag den blå kärrhökens vingslag när den passerar ovanför. 

Uppriktigt sagt, vinter! Du började bra i november. Den första snön föll fint och jag log i spåren för en stund. Sen dröjde det evigheter innan du på allvar kom till byn. Och under tiden knackade annat ilsket på och sa stopp.

Nu ber jag snällt till våren. Stryk mig på kinden, håll min hand. Låt solens strålar värma och låt benen springa mot sommar. 



April 1 in the village. 

torsdag 30 mars 2017

Om att växa

Shine with me

Nej, det är inte hemskt att bli äldre. 
Det är skönt att för varje dag landa alltmer i sig själv. 
Att inse att den som bråkar mest med mig- det är jag. 

Jag känner mig tacksam för alla fina runt omkring, för mat på bordet och tak över huvudet. 

Att dessutom vakna upp i pärlan med en fantastisk natur runt knuten är en ynnest 💚 

Grow up with me


måndag 27 mars 2017

Att logga ut




Sånt som borde vara förenande, 
kan också vara otroligt enerverande. 

Jag gillar Facebook för att jag kan hålla kontakten med människor runt omkring. Men också för att jag uppmärksammas på artiklar och länkar som jag annars skulle missat på grund av allt annat. I en tid när orken är begränsad och prioriteringarna något svajiga. 

Mer och mer så trycks nyttan och glädjen ner av allt hat. Ibland känner jag att det inte går att läsa en länk för att det med det följer mängder av kommentarer som visar total brist på empati, allmänt hyfs och ödmjukhet. Kommentarer som överfylls av hat istället för värme. Det kan gälla allt från små, små ting till väldigt stora saker. 

Ja, jag kan också bli på uselt humör. Eller ha förutfattade meningar. Reta upp mig på småsaker och muttra. Jag kan reagera när jag läser artiklar, till exempel när jag upplever en orättvisa. Och för ett tag sen skickade jag till och med en kommentar till en redaktion när jag reagerade på en SM-text. 

Det finns en jord. 
Och den delar vi med miljarder andra. Det vackraste för mig är en värld med många färger. Där varken kön, religion och etnicitet har betydelse. Inte vem jag, eller du älskar. Vem vi väljer att tro på, eller inte tro på. 

Genom att hjälpas åt kan vi göra skillnad. Det vill jag i alla fall tro. Och att logga ut från Facebook oftare kan göra under för den tron! Kanske tycker ni att det är att sticka ner huvudet i sanden? 

Men jag tänker att jag kan använda min energi och kraft på bättre sätt. Så om jag nu missar något fint i mina vänners trådar. Så hoppas jag att jag uppmärksammas på det på annat sätt. Eller att ni känner värmen ändå. 


When the pattern is a scrubby forest 



"I am sailing"