Vadet för dagen

Vad behöver jag idag tänker jag?

Sen gör jag mig i ordning och går ut. 

Sen summering av 2025

Det finns inte ord till att beskriva allt som hänt 2025 i världen. Så mycket ondska.

Personligen blev 2025 ett år med mera av allt. Mer frid, fler skratt. Ganska mycket skit men ändå mer fint. Det går att vända andra kinden till och landa mer i sig - även om det också kan innebära att en flyger igen.

Mod att testa och ork att göra. Glad för vänskaper, nya gemenskaper och erfarenheter. Året har gett fint familjehäng. Sportlov i Östersund och Åre. En helg i Kvikkjokk. Fina sommardagar hemma, i Luleå, Västerås, Oslo och Anundsjö. En mellandagstripp till Övik. Men också fina skogsturer och nya kunskaper om naturvårdsarter. Gemensamma träffar vid lotterna, vår, sommar och höst.

Januari 2026 börjar i ett virrvarr. När världen skakar så fokuserar jag på det fina som jag har med mig från 2025. Det som ger kraft att hantera egna prövningar. Men också annat såsom krigen, inskränkningar i demokratin och frågan om hur vi tillsammans tar hand om vår jord.

Några höjdpunkter från 2025 som får följa och ge styrka och glädje i 2026:

- Navigator ACT. Närvaro i föräldraskap och liv. Viktiga värden, prioriteringar och mål. Självmedkänsla och meditation.

- Kyrkrum och odlingslott. Jag ser fram emot att ordna en ateljé i en miljö där husväggar viskar. Vårda, värna och välkomna! En plats där kreativitet, hållbarhet och odling får stå i centrum.

- Styrketräning. Under andra halvan av 2025 vågade jag styrketräna tre gånger i veckan. Jag har nästan varit fri från förkylningar och har haft färre perioder med kroppsliga bakslag. När jag tittar tillbaka på året kan jag räkna till över hundra pass styrketräning. Bra dagar och värkdagar. Otroligt tacksam för det. Det är så viktigt för mitt huvud.

- Hockeyn. Årets hockey i det lilla (familjen) och det stora. Både glädje och sorg. Guld, silver och uttåg sammanfattat med tre ord.

Årets första månad har redan passerat. Vi får se vad resten av 2026 har att erbjuda.  Jag går så ofta jag kan med tröjan från Maxidas samarbete med Dvala (kurerad second hand). Texten på tröjan återupprepas inombords ”Du vill ha mig tyst, men jag är ljudet av motstånd".

 

Januarifras i träden

I en värld som är allt annat än fredlig behövs rörelse, konst, musik och annan kreativitet som motgift.

Jag har sovit uselt under hela veckan och kände därför att jag behövde ladda batterierna på ett för mig lugnt sätt. Tanken var en tur till Storforsen men när jag vaknade igår var det 26 minusgrader. Jag ställde därför om och åkte en tur till Fällforsen i stället. Ah! Det var så där gråtvackert efter vägen. En himmel som kändes som en stor kram och årshälsning från mamma ❤️

Under de senaste åren har jag hängt lite tillsammans med kameran. Men tänker att det ska bli mer av det i år. Jag får leta sätt att motverka darret.

En årsring rikare

Ett år i mitt liv som har innehållit oro både i familjen och i den stora världen. Samtidigt som året har inneburit frustration och sorg har det gett familjetid och gemenskap. Ett annat lugn men också ett återuppväckt driv. 

Kompassen har riktats om och jag har hittat verktyg för ett liv som känns mer som mitt med Grynets ord envist ringande. Men också uttrycket ”This too shall pass" som en påminnelse när något känns svårt att övervinna. 

Lagade middag på fredagskvällen. Öppnade fönstret och hörde talgoxen sjunga. Nära och fint men ändå på avstånd. Sen inleddes helgen med ett styrkepass. Är två fredagar i följd en ny vana? Lycklig för den träning som fungerar. 

På lördagen åkte jag med Siv till marknaden och loppisen på Piteå handel & trädgård samt en sväng förbi PMU. Idag har jag firat sommartid och födelsedag med bland annat cykelpremiär, tårtöverraskning och söndagsstyrka. 

Vad fint att se att ni hittar till min plats på jorden 🤗 

Tid för tomatfrön

”Du har nu läst en god stund. Bra jobbat! Varsågod, ta en tomat. Ta en paus, fortsätt i morgon eller samla fler tomater." 

Citat från Darius Barimanis bok "Dr Damp: tips och råd för ett enklare liv med adhd" som jag nyligen lyssnat på.  Är du nyfiken rekommenderar jag att lyssna eller läsa. 

Vi tillbringade sportlovsveckan i Jämtland och jag känner mig varm av systramys förutom hänget med resten av gänget❣️ Snöfattigt i både Östersund och Åre. Sportlovet sammanföll med Skid-VM i Trondheim. Kanske var det någon som såg hur det regnade?  Ja, det gör mig oroad. Men jag försöker tänka att om jag stegvis kan förändra mitt konsumtionsbeteende, vad jag äter och så vidare kan nog fler också göra det.  

Tänk att sportlovet sammanföll med VM i år. Jag fick verkligen utlopp för en favoritkänsla. Det vill säga att vara gråtglad. Glädjeskrik, någon riven nagel och klappande händer. Tårar under ögonen och hjärtklappning.  

Eftersom planen var att åka bort så väntade jag med att sätta årets första fröer. Men i måndags var det äntligen dags. När jag kom hem från jobbet i fredags såg jag till min glädje att de första plantorna kommit upp. Fascinerande. Kraften i små frön.  

Hockeysäsongen är på sluttampen. Igår var vi och tittade på Luleå Hockeys grymma damlag. Det var en intensiv match på många sätt. Jag känner mig nyktert bakis idag men är så glad att jag orkar titta på plats då och då. Hejar gör jag hur som helst!  Fint att odlingssäsongen tar vid mer och mer när hockeyn och skidsäsongen avslutas. Det blir tomt annars. 

En bok som gett mig kraft under det senaste året är "Pojken, Mullvaden, räven och hästen" av  Charlie Mackesy. Små texter, vackra bilder och ord att plocka fram och påminna sig om genom hela livet. Kanske speciellt när det känns motigt och tungt i hjärtat eller när tankar virvlar. 

Idag är det NPF-dagen, för allas rätt att vara olika 🌈  Viktigt idag och alla andra dagar!

Vy från bilen  

Trast- och humlemat

”Trasten sträcker på nacken. Lägger huvudet på sned, stannar upp. Ser ut att lyssna. Och sen hackar den plötsligt och frenetiskt i gräset. Vips är masken i munnen. ”

Kanske är det så jag bäst varvar ned. Tid att stirra tomt ut i luften eller fascineras av allt liv. Följa en humla från blomma till blomma eller när den försöker komma in under taket där den har sitt bo.

Att stå upp för sig själv och sin familj kräver mod och tålamod för att möta oförståelse och annat. Det senaste halvåret har innehållit så många känslor. Glädje och sorg kan verkligen snurra om varandra. Tårar pärlas av framsteg på hemmafronten. Parallellt sorg och ilska över krig som härjar tillsammans med frustration över ytterligare beslut som hotar kommande generationers liv. 

Hemmavid väljer jag att fokusera och glädjas åt saker som går framåt. Även om framåt inte definieras som framsteg hos andra. Välja egna prioriteringar och värderingar- även om de inte stämmer överens med andras tyckande eller liv. Förändringar som sker på insidan och som känns på insidan.

I lördags gick vi upp till Falkberget. Ja, vi blev blöta. Men det är värt det varje gång. Igår började familjen dagen på gymmet. Efter några timmar med vila tog jag mig en tur på cykeln. Den vanliga korta rundan utökades med fler backar. I augusti kan jag fira att jag tränat styrketräning regelbundet, dvs i det här fallet varje vecka, i ett års tid. Det är minsann ett riktigt lyft, tacksam!

Midsommartid

En midsommarafton med fiske och kompishäng med middag på kvällen. Så fint. Tacksam och glad att se barnen och ungdomarna sida vid sida 💞

I morgon börjar första delen av min semester. Fokus kommer att vara återhämtning och fotboll samt efterlängtat besök av syrrorna. Läsa och träna, baka och må. Kanske göra i ordning några påsar med urväxta kläder att passa vidare. Laga några plagg och kanske sy om något till mig och elvaåringen. Loppis. Jord och plantor. Det som blir blir!

Igår sov jag en stor del av dagen. Jag behövde onekligen vila efter veckan. Idag trampade jag Krokträskrundan. Många fjärilar i luften. Det är vackert just nu.

I veckan har jag klämt in ett extra styrkepass. Jag får se vad kroppen tycker om det. Glad för att tålamodet vinner över viljan. Nästan ett år av regelbunden/veckovis styrketräning är framgång för mig. För även om min kropp inte är med mig på samma sätt som tidigare så älskar jag att träna/vara i rörelse. Det har jag alltid gjort. Från att jag promenerade bredvid tvillingvagnen som treåring, vidare på friidrottsbanorna och i skidspåren.

På sistone har jag tänkt mycket på det här med vad som definieras som psykisk ohälsa. Hur viktigt det är att prata om eftersom den kommer i så många former, inte bara i en typisk diagnos på ett papper. Men också vikten av hur vi pratar om det - så att vi inte tystar munnar.

Ikväll har jag planterat om mina Eucalyptusplantor och satt Linnetagetes i andra krukor med ”Konsten att fejka arabiska” i öronen. Bra lyssning för fler perspektiv på liv.

Höres, som vi sa när jag växte upp.