Januari är en månad med just födelse och död.
Månaden då junior firar födelsedag och den månad vi blev föräldrar.
Men samtidigt som många kära fyller år nu - så är det också den tid på året då tankarna går extra ofta till vår fina mamma som lämnade jorden en dag i slutet av januari.
Varför är jag så dålig på prata om de döda, undrar jag?
Eller på att på att säga de där tre orden till de människor jag tycker om som finns här på jorden?!
Jag gillade Emil Jensens senaste sommarprat. Bland annat för hur han pratade om döden och att minnas de som vandrat här:
"En behöver inte vara religiös för att förstå att den som en gång gått på jorden kommer alltid att gå och leva vidare förstås. Så länge vi låter dom leva i oss"
(Emil Jensen sommarprat 2016)
Jag minns bara andemeningen inte de exakta orden. Så jag har lyssnat igen.
För övrigt så är stycket där omkring 37 minuter i poddversionen och ett par minuter fram extra bra, precis som början där vid fem minuter och slutet, och...
Ta hand om er ❤️
 |
| Home is |
 |
| And the way is up |
 |
| Have I told you lately |
(Ps, tillägg: Ja, och så stycket vid 20 min om att krossa mörkret...eller strax efter om telepati)
