Tidigt lär vi våra barn att det är bra att vara en god vän.
Att fråga om lov och inte bara ta av varandra.
Vi förklarar ordet demokrati- att samarbeta och att samsas. Och barnen får tillsammans besluta om viktiga frågor redan i förskolan.
Vi lär ut att att det är bra att hjälpa varandra och att sträcka ut handen kan vara ett sätt.
Det här med ödmjukhet. Att våld inte är okej.
Men sen någonstans på vägen så förändras synen på att dela.
Det är inte längre självklart (om det inte handlar om något på sociala medier)
Och jag funderar varför det blir så?
Att det är viktigare vad jag själv har för prylar än att hjälpa någon som svälter eller flyr undan krig.
