Blött, blött igen

Stora suckar.

Mörkt och blött när vi vaknar.

Vinden tar i. 

Det tjuter och mullrar runt huset.

Jag och en vän

(Sista bilden: Kameran i handen på sambon )

Jippi

 Sambon kommer hem efter ett sent besök på affären och säger att det snöar. 

Hur härligt är inte det att höra en snöfattig första advent.

Yes, yes.

Några fler bilder från Storforsen, en grå februaridag 2009.

Trevlig vecka på er!

Att fortsätta hoppas

 På det där ljusa och vita är väl det enda rätta.

Gud, vad jag känner mig besatt av vintern i år. 

Hur är det med er andra?

Ursäkta mig herr Bore

Är du kall alltför länge, tjurar jag. 

Är du mild, gnäller jag. 

Är du halkig, svär jag.  

Är du blöt, suckar jag. 

Men när du inte är här, då är det allra värst. 

Hallå vinter, har du fått nog?

Jag ångrar mig.

Förlåt!

Några bilder från januari 2010 då  jag och Emma gjorde ett besök i ett vintrigt Storforsen. På vägen hem blev det plötsligt imma på bilrutorna. Hemma var det nästan plusgrader och vid Storforsen mellan tio och femton minusgrader. Kontraster på många sätt.

Jag gillar personligen den mäktiga forsen lika mycket vinter som sommar. Kort om Storforsen kan sägas, att den är Europas största oreglerade fors. Allt som allt sträcker den sig ungefär fem kilometer. Den totala fallhöjden är 82 meter.

Snart är det dags för julmarknad i området omkring forsen. Får se om vi har möjlighet att åka dit. Om du är nyfiken kan du titta in på den här sidan. 

Dagen idag

Oktober? 

Nej, nästan december och det är knappt is på älven. 

Är det inte ledsamt, säg?

Efter en promenad på förmiddagen har vi varit inne och slappat på eftermiddagen.

Jag känner att jag kan trötta ut er med bilder från älven och kyrkmalmen. 

Men jag gillar det ljus som faller över kyrkmalmen.
Och det blåa vid Piteälven. 

Så ni får stå ut med det om ni vill titta in här. 

 Jag tror att jag såg den ensamma anden nere vid älven idag. 

 Såg den för några veckor sen vid Lomtjärn och noterade att den kan flyga. 

Men nu är Lomtjärn täckt av is. 

Det är däremot inte älven.  

 

Gråa dagar omgång femtielva

Det har regnat igen, underkylt. Fötterna gör sig bäst med broddar. Suck. Det hindrar oss inte att vara ute. För trots allt finns det en del pärlor att titta på i det som kallas för Norrbottens pärla.

Tipsa om fotoutmaningar

Är det någon av er läsare som har något förslag på roliga och stimulerande fotoutmaningar med naturfokus? Tipsa gärna mig i så fall. 

Vissa veckor känner jag att det skulle vara kul att bli "indragen" i fotograferingen. 

Ägna mig åt bilder när någon annan valt temat. 

 

Jag vill gärna tipsa om tre bloggar med många naturbilder. 

Två är fågelvänner:

Fjällripan som du hittar här och Strandskatan som du hittar här och här.

Sen är det Maria som du hittar på följande plats

När jag var liten

 Tyckte jag om att måla. 

Nu är det kameran som fungerar som pensel. 

Vita föraningar

Under söndagen visade sig snön. När vi vaknade var det frostigt. Det gick att ana någon snöflinga här och var. När jag tittade ut genom fönstret på kvällen kunde jag se flingor falla sakta, sakta. Läpparna intog en u-form. I det fallet spelade mängden och tempot inte någon roll. Hoppet om mer lever.

Å Maria fick rätt i sin kommentar om att snön kanske skulle komma under söndagen.

En frusen droppe

Stannar till, stillar, pausar.
Blänker, glimrar, lyser upp.
Smälter.

Ljus i mörker

När vi vaknade på fredagsmorgonen var låg dimman tjock. Grått var bara förnamnet. Det var lätt att halka eftersom allt det blöta hade blivit till en tunn ishinna. Men någon gång mellan elva och tolv lättade det plötsligt. Solen gick att ana. Innan mörkret föll var blåhimmeln här tillsammans med små små lätta vindar.

Ihärdigt vill jag säga

 Kom NU snälla vinter!

En vinter utan snö är ingen vinter. 

Eftersom jag försöker vara optimist så hoppas jag att den kommer. 

Medan jag väntar kollar jag på vinterbilder i arkivet. 

Jag tycker att det är kul att se att ni är några som besöker bloggen. 

Tack till er alla!